Intervjuer med personal

Eli Bytoft Nyaas arbetare på biblioteket under många år, från 1980 till början av 2010-talet. Här gör hon några nedslag i historien, och delar även med sig av en liten berättelse som illustrerar bibliotekariens uppgift. 

En bibliotekaries uppgift

En bibliotekaries huvuduppgift är att veta var relevant information finns.

Han: Jag behöver information om gem
Jag: Vad behöver du veta om gem?
Han: ALLT!
Jag: Vill du kanske veta vem som tillverkar gem?
Han: Ja!

Jag plockar fram Kompass, en bok som innehåller information om vilka produkter som tillverkas av olika företag.

Han kollar på sidan som jag öppnade, han granskar bokens framsida, slår ut med armarna och säger: Varför har ingen berättat om den här boken för mig tidigare?!

Informationssökningens utveckling

I januari 1980, fyra månader efter att jag kom till Högskolebiblioteket i Borås, började universitets- och högskolebiblioteken registrera alla sina nyförvärv i LIBRIS. Efter tio år gick de flesta fjärrlånebeställningarna via LIBRIS. År 1990 kom LIBRIS-Menysök, som var anpassat så att bibliotekets användare själva kunde söka i LIBRIS. Året efter fick biblioteket sitt första integrerade biblioteksdatasystem, TINLIB/BALDER. Antalet databaser ökade raskt de kommande åren. De kom i form av CD-ROM-skivor som betalades per år. Nu kunde såväl personal som studenter själva söka fram litteratur utan hjälp av personalen – det trodde i alla fall studenterna och speciellt de som studerade informatik och datavetenskap. Bibliotekarierna insåg att studenterna skulle behöva hjälp för att kunna utföra sina litteratursökningar. Det gjorde också flera lärare. Samtidigt kom forskning inom området, de omfattade modeller för informationssökningsprocessen men även samarbetsmodeller mellan bibliotekarier, lärare och ledningen. Samarbetet resulterade i att vi kunde fokusera på de olika studentgruppernas behov. Som ytterligare stöd för studenterna hade vi datorer vid informationsdiskarna där de kunde be om hjälp direkt. Förtvivlan, uppgivenhet, lättnad, glädje men även ”nu går jag till läraren” var reaktioner som vi observerade.

Bibliotekarien var ”Herre på täppan”

År 1990 fick biblioteket också tillgång till ett stort antal databaser vid universitet i Kalifornien via databasvärden DIALOG. Men det kostade några dollar per minut och det krävdes nya kunskaper. Dokumentalistutbildningen i Borås pågick i tio år (84-94). Biblioteket hade tre dokumentalister, jag var en av dem. Vi utförde litteratursökningar för såväl externa kunder som Högskolans lärare och studenter. De sista åren gjordes även sökningar i Data-Star, ESA-IRS, FiZ Teknik och Info Torg för studenterna. Vi började alltid med en intervju, för det var viktigt att varje kund visste i detalj vilken information de behövde innan vi gjorde några sökningar. Kostnaderna grundades på uppkopplad tid, uttagna referenser och dokument.

Harvardguiden

När de första studenterna på ekonomiprogrammet skulle skriva sina C-uppsatser 1993 blev det tydligt att det saknades en kortfattad guide i Harvardsystemet på svenska. Jag valde att laga en egen svensk guide. Den omfattade två A4-sidor. Studenterna var inte så många så jag gav ett exemplar till varje student, så att de enkelt skulle kunna skriva sina referenser korrekt. Varje år dök det upp någon ny publikationstyp. Därför reviderade jag guiden varje år innan jag gav studenterna deras exemplar. Detta pågick tills Klaz Arvidson en dag kom in och sa: ”Nu kan vi lägga ut Harvardguiden på hemsidan” och från och med år 2000 blev den digital och revideras fortlöpande.

Christina Larsson är den medarbetare som arbetat allra längst tid på biblioteket. Från 1972 till 2019 – hela 47 år på samma arbetsplats! Här berättar hos lite om sin resa på biblioteket.

Nästan 50 års erfarenhet på samma bibliotek

Redan 1972 började Tina som kontorsbiträde på dåvarande Bibliotekshögskolan, tjänsten var ett vikariat som annonserades ut i Borås Tidning. Då låg biblioteket uppe vid gamla musikskolan och det fanns inte så många anställda. Vikariatet blev till en fast tjänst och Tina blev kvar. Förutom en kort tjänstledighet då hon utbildade sig till biblioteksassistent arbetade hon på högskolan ända fram till 2019 då hon gick i pension.

Tina började arbeta med periodika direkt, och lite roligt är det ändå att det även är det sista hon arbetade med före pensionen. Där emellan har det hunnits med allt möjligt, så som fjärrlån, fakturering, ekonomi, arbete i lånedisk, hon har stansat katalogkort, plastat böcker och såklart beställt och tagit emot tidskrifter och böcker. Hon har även hunnit med att vara fackligt aktiv som sekreterare i ST i många år liksom agerat sekreterare i Biblioteksrådet.

1982 var det dags att flytta in ett alldeles nytt hus och nya bibliotekslokaler i det hus som vi idag kallar Balderhuset. Här samsades Bibliotekshögskolan (BHS) och biblioteket och även pedagogen under flera år innan högskolan växte och många fler utbildningar startade upp. Tina minns att det var skönt att plötsligt ha allting samlat på ett ställe. Efter det har det hunnit bli ytterligare en flytt till en ny byggnad i och med att Sandgärdet byggdes 2004.

Digitaliseringens intåg på biblioteket

När det gäller bibliotek är digitalisering ett ständigt närvarande begrepp och här kan man verkligen säga att det har hänt en del sen Tina startade 1972. Redan i gamla biblioteket fanns det faktiskt en dator, den s.k. Libristerminalen. Den fick all personal på BHS och hela bibliotekspersonalen dela på. Skulle något sökas fram fanns olika referensverk att ”slå i”. Efter det satte datoriseringen fart och det dröjde inte länge förrän både personalstyrkan och datorerna hade ökat markant på biblioteket. Tinlib kallades det bibliotekssystem dit beståndet flyttades över manuellt från alla katalogkort i biblioteket, skönlitteratur kunde man även söka hos Btj. Så från maskinskrivna katalogkort som senare stansades ut på en IBM-maskin till dagens snabba bibliotekssystem och discoveryverktyg har åren gått ganska snabbt. Tina säger att hon aldrig blev en person som ”älskade det digitala arbetet” men hon tycker det har underlättat arbetet betydligt.

Högskolan i utveckling

Under alla åren har Tina hunnit med att arbeta under inte mindre än 8 rektorer! Hon tycker inte att de har påverkat arbetet i någon större utsträckning även om alla såklart har haft sin prägel på högskolan. Det som däremot har märkts genom åren är ju att högskolan vuxit hela tiden. Från början var personalstyrkan ganska liten och det gick att känna igen alla som arbetade här. På den tiden hade de många (och roliga) personalfester och det gick att komma varandra nära, det var också lättare att få tag i den person man behövde eftersom man kände i princip alla, ett smidigare samarbete över gränserna. Idag tar saker och ting ofta längre tid och det är omöjligt att ha koll på alla som arbetar här.