Idag finns ett växande intresse för biogasprocessen, eftersom den stabiliserar och minskar organiskt avfall och samtidigt genererar miljövänlig förnyelsebar energi. Efterfrågan av biometan är större än tillgången och de flesta samrötningsanläggningarna går idag under sin fulla kapacitet. För att kunna producera biogas i större utsträckning är det viktigt att komma åt de avfallsströmmar som finns tillgängliga. Nedbrytning av organiskt material till metan och koldioxid är en komplex mikrobiologisk process och för att kunna styra en biogasanläggning effektivt mot maximalt gasutbyte behövs mer kunskap.

Cellulosa- och lignocellulosarikt avfallsmaterial utgör en stor del av samhällets avfallsströmmar och har en stor potential för att kunna utnyttjas för biogasproduktion. I ett tidigare projekt (WR12) utvecklades flera förbehandlingsmetoder som avsevärt förbättrade biogasutbytet. Målet med detta projekt är att gå vidare med att utvärdera de tekniska och ekonomiska möjligheterna när det gäller biogasproduktion från svårnedbrytbara avfallsfraktioner. Projektet kopplas till ett pågående SGC-projekt (Biogas från cellulosahaltig biomassa), där det görs dels en sammanställning över forskningsläget för effektiva förbehandlingstekniker av lignocellulosa, dels en ekonomisk utvärdering för deras industriella implementering. 

Kunskap och erfarenheter som kommer fram genom SGC-projektet kan tillämpas och vidareutvecklas inom detta projekt, som kommer att utgöra en laboratoriestudie med fokus på en novell förbehandlingsteknik som använder en miljövänlig kemikalie, NMMO, och kan tillämpas vid lägre temperatur.