Visst kan mycket hända innan pandemin är historia men vi har nu gått tillbaka in i ”läge lime”. Vi är inte längre beroende av rektors dispenser från kravet på distansundervisning, utan så länge vi följer Folkhälsomyndighetens anvisningar kan vi bredda våra aktiviteter, enligt den nu kända huvudregeln ”distans när det går, campus när det behövs”.

Detta brev är ju min sommarhälsning till er, och jag vill då passa på att också lyfta blicken från pandemin och påminna om värden som akademisk frihet som ger oss stöd även när omständigheterna tvingar oss in på nya vägar – som i år. När vi talar om akademisk frihet får det inte bli ett tomt mantra utan det behöver återspeglas i vår vardag. Akademisk frihet är friheten att engagera sig för det man håller för sant utifrån de argument man tror på. Det är inte friheten att få bli lämnad ifred, utan tvärt om friheten att genom engagemang för och genom kunskap inte lämna andra ifred. Det gäller i vår forskning, men också i vår undervisning där alla studenter har rätt att få känna marken gunga under fötterna när de behöver hantera olika sätt att se verkligheten. Det gäller också i relationen till övriga samhället, för när vi tar plats i samhällsdebatten utifrån vår professionella kompetens är det en central form av samverkan och nyttiggörande.

Arbetet med den akademiska friheten inkluderar också det akademiska ansvaret som är myntets andra sida. Det är ansvaret att inte blunda för svåra frågor samt att gemensamt utveckla och skydda en miljö där alla känner sig välkomna och trygga i att ställa kunskapsanspråk och argumentera, oavsett om vi håller med varandra eller inte. Att få arbeta med sådana frågor ihop med er är en av de saker som gör att jag känner mig priviligierad i min roll.

Nu närmar sig ledighet och välbehövlig tid att landa i tillvaron efter två intensiva och annorlunda terminer som för mig blev mitt första läsår som akademichef. Med detta säger jag ett varmt tack till er alla för alla era insatser under året som gått. Jag ber att få önska er alla en riktigt fin sommar!

/Martin Erikson