Hon utforskar kroppsrörelser som material i designprocesser

2021-03-19

När det kommer till design fokuserar vi vanligtvis på att kläderna vi bär ska möjliggöra olika sorters rörelse. Kvar finns då stor potential att utforska hur kroppen och rörelser interagerar med andra material och hur det skapar olika designuttryck. Det menar Linnea Bågander, nyligen disputerad inom området Textil och mode vid Textilhögskolan.

Linnea Bågander har under sin tid som doktorand forskat kring nya angreppssätt för hur kroppen och kroppsrörelser kan förstås som material inom design.

Idéer från praktiskt utforskande

Linnea påbörjade sitt utforskande av ämnet redan under sina masterstudier. Med olika skisser och experiment började hon undersöka vad som händer om vi använder kroppen på nya sätt när vi skapar.

– Mitt intresse för det här området föddes för flera år sedan. Jag designade något och blev då väldigt intresserad av hur olika placeringar på kroppen gjorde att designen rörde sig på ett visst sätt. Och det är väl egentligen inte så konstigt – kläder ser ju oftast olika ut beroende på hur vi rör oss. Och då började jag verkligen gå in för vikten av att arbeta med uttrycket av rörelse, berättar Linnea.

Kroppen får en ny roll i designprocesser

Under doktorandstudierna har Linnea undersökt hur kroppen och olika material interagerar på olika sätt. Hon har dessutom formulerat olika förhållningssätt, som kan vara viktiga redskap för designers och forskare som vill utforska kroppsrörelse i sitt arbete.

– Jag skulle väl säga att resultatet av min forskning i första hand är metoder och definitioner för att kunna arbeta med rörelse som ett material. Man kan kalla det för ett angreppssätt och ett särskilt sätt att tänka på kropp och rörelse som material i design, förklarar Linnea.

Utforskning med hjälp av skisser, kroppar och digitala redskap

För att utforska olika aspekter av rörelse har hon arbetat med skisser och prototyper i full skala. Hon har också provat prototyper på sin egen kropp samt samarbetat med dansare och programmerare.

– Jag har dels använt min egen kropp, för den finns tillgänglig hela tiden, men jag har också jobbat mycket med scenkonst. Det har jag gjort för att kunna arbeta med dansare, vilka är experter på rörelse och vad man kan göra med kroppen.

Tillsammans med programmerare har hon testat digitala hjälpmedel för att utforska hur rörelse kan förstås som ett material. Hon menar att det skapar ett mer isolerat intryck av rörelsen som utforskas – i den digitala världen kan inte andra material distrahera våra intryck.

– Digitala verktyg är bra redskap för att kommunicera och illustrera rörelse som ett material. Det kan bli lite otydligt när man arbetar med kroppen tillsammans med andra material. Men när man undersöker hur man genom digitala hjälpmedel kan illustrera hur olika parametrar förhåller sig till varandra, och hur de förändras i rörelse, kan man börja förstå vilken potential som rörelse och de olika delarna av kroppen har.

Vill djupdyka i specifika rörelsemönster

I avhandlingen belyser Linnea den potential som finns i att betrakta kroppen som ett material, där rörelsernas interaktion med andra material kan användas för att skapa olika uttryck.

– Jag tror att det kan leda till en medvetenhet i designprocesser, och att det här angreppssättet kan fungera som ett bra verktyg.

Och det finns mycket kvar att utforska i ämnet.

– Det finns delar i avhandlingen där jag inte haft möjlighet att vara så specifik som jag hade velat. Jag skulle till exempel vilja titta på specifika rörelsemönster och hur man kan designa efter dem, och hur det kan påverka personen som bär designen, hur personen upplever materialen och vad det triggar hos hen. Det är aspekter av rörelse som jag är intresserad av att undersöka vidare.