Ny bok sätter ljuset på Väfskolan i Borås

Skolan startade som Borås Tekniska Väfskola 1866 och utbildade från början handvävare för både hemindustri och fabriksproduktion. Ett viktigt källmaterial till boken har varit det arkiv som finns samlat på Högskolan i Borås, som till stora delar inte tidigare publicerats. Där finns elevarbeten, vävprover, skisser, rekonstruktioner med mera.

Väfskolan i Borås har haft en unik position vad gäller vävutbildning i Sverige, och har även haft påverkan internationellt. De som har utbildats på Väfskolan arbetar i dag bland annat som industridesigners, forskare, hantverkare, konstnärer, inom kultursektorn och med utbildning.

Bokens två redaktörer har olika perspektiv på Väfskolan. Kazuyo Nomura var student på skolan på 1980-talet och har arbetat med flera av Väfskolans stora rekonstruktionsprojekt. Hon kom med idén att göra en bok. Åsa Haggren är universitetsadjunkt på Textilhögskolan och undervisade på Väfskolan. Hon berättar:

– De sista studenterna på handvävningsutbildningen tog examen 2009, utbildningen var då ett treårigt program på Högskolan i Borås. Med boken har vi velat undersöka Väfskolans stora betydelse för handvävningen som sådan, för forskning och för enskilda yrkesutövare. Hantverkskunskaper är viktiga att behålla och utveckla, inte minst för arbeten med textila material.

Boken, som är rikt illustrerad, består av tre delar: Väfskolans historia och verksamhet, följt av yrkesporträtt på nio tidigare studenter. Den sista delen handlar om forskning och arbetet med rekonstruktioner av historiskt material. Ett stort utrymme ges till de rekonstruktionsprojekt som gjort handvävningsutbildningen och Högskolan i Borås känd både i Sverige och internationellt, till exempel arbetet med Drottning Margaretas gyllene klänning. 

Totalt har boken 19 medförfattare, alla knutna till Väfskolan på något sätt, som lärare, forskare och tidigare studenter, eller som samarbetspartner.