Nya akademichefen – en lyssnande lagspelare

Det var i februari i fjol som Åsa Söderlind lämnade uppdraget som prefekt för Institutionen för biblioteks- och informationsvetenskap och gick in som tillförordnad akademichef, efter Martin G Erikson.
Nu är det klart att Åsa Söderlind får förtroendet att fortsätta som ordinarie akademichef, en roll som ligger mellan akademin och högskolans högsta ledning. 

– Jag valde att söka tjänsten mycket tack vare det fina lagarbete som finns här, med mina prefekter, controllers och handläggare. Visst har jag inflytande, men jag tycker att det är viktigt att diskutera med andra och tillsammans komma fram till något välgrundat. Däremot har jag oftast inte så stort problem med att stå för beslut, när de väl är tagna. Det är en trygghet. 

Uppskattar starka institutioner

Förutom nämnda Institutionen för biblioteks- och informationsvetenskap ryms även Institutionen för pedagogiskt arbete (IPA) och Institutionen för informationsteknologi (IIT) i akademin. 
– Det är tre miljöer som är väldigt olika och som har olika förutsättningar och behov. Det kommer att prägla arbetet framåt. Jag tycker att det är bra att ha starka institutioner och vi har tre prefekter som är mycket kapabla att leda arbetet med sina respektive ledningsgrupper och ledningsråd, säger Åsa Söderlind. 

Hon beskriver sin uppgift som att verka för att varje institution får så bra förutsättningar som möjligt och även verka för mer samarbete dem emellan. Fjolåret beskriver hon som tufft och på inget sätt normalt, i och med nedskärningarna på IPA. Det kommande året kommer hon bland annat delta i arbetet kring hur förskollärar- och lärarutbildningarna kommer att påverkas av regeringens utredning. Åsa Söderlind beskriver också hur hon vill se över mötesformerna för akademin, som vilken typ av chefs- eller personalmöten som fungerar bäst. 

– Vi kommer också starta upp en ledarskapskurs för programansvariga för att lyfta upp den rollen, och troligen någon form av docentmeriteringsprogram för att stödja juniora forskare i deras karriär. Vid sidan av tjänsten som samordnare för utbildning och kvalitet, som Malin Utter har, har vi en vakant tjänst som samordnare för forskning och kvalitet. 

En erfaren ledare

Åsa Söderlind kom till Borås första gången som student 1994, då hon flyttade från Uppsala för att läsa Bibliotekarieprogrammet. Ett tag efter examen fick hon möjlighet att arbeta för det nystartade Centrum för kulturpolitisk forskning. 
– Det var en projektanställning som dokumentalist, där jag byggde en databas och arbetade med forskningskommunikation. Efter hand fick jag förfrågningar om att hoppa in på olika kurser och ta seminarier, det blev gradvis mer och mer, berättar Åsa Söderlind.

1997 anställdes hon som adjunkt och blev 2002 antagen till forskarutbildningen, som vid den tiden drevs i samverkan med Göteborgs universitet. Bland doktorandkollegorna fanns bland andra Helena Francke och Karen Nowén Hedvall som fortfarande finns kvar på Bibliotekshögskolan. Doktorandtiden minns Åsa Söderlind som utmanande, samtidigt som det var roligt att få tid att fördjupa sig. När forskarutbildningen närmade sig examen fick hon frågan om att ta över som studierektor för ett kollegium vid Institutionen för biblioteks- och informationsvetenskap, ett uppdrag som då var mer administrativt än i dag. Det ena uppdraget ledde därefter till det andra. Under perioden då högskolan fick forskarrättigheter i biblioteks- och informationsvetenskap, arbetade hon som studierektor för forskarutbildningen och tillsammans med Jan Nolin. Under tiden sedan dess har hon haft ett antal ledningsuppdrag, som biträdande prefekt, biträdande sektionschef och under fem år som prefekt för Institutionen för biblioteks- och informationsvetenskap. 

– En av de saker jag är särskilt glad över är det långsiktiga utvecklingsarbetet för att skapa en komplett miljö för de studenter som läser både bibliotekarieprogrammen och de informationsvetenskapligt inriktade programmen. Att vi fick till två spår som går ihop på masternivå och vidare till forskarnivå – det blev bra. 

– Att inneha olika typer av chefsuppdrag har passat mig och varit givande, både att vara närmsta chef och att vara med i någon typ av ledningsgrupp. Det är intressanta roller, att få lyfta blicken och se mer än bara mig och min undervisning och forskning, säger Åsa Söderlind.